Brev två: Misstag, reparation, repeat

En av de största gåvorna som Improvisationsteater ger är en hög frekvens av misslyckanden som omedelbart repareras. Varje rep, varje scen, varje övning i improvisationsteater tvingar fram scenarion där misstag händer:

• Någon misstolkar ett spjut för en dammsugare, och den tappra riddaren blir en hemmafru. 

• Någon hör jul istället för djur och plötsligt står tomten i apburen på skansen. 

Det kommer alltid att hända, vi är människor, vi fuckar upp. 

En scen jag minns var när min motspelare frågade varför det låg flis i hallen (träflisor) och jag svarade “för att det är så förbannat kallt i lägenheten”. Jag tänkte på fleece.

Var scenen förstörd? Nej, tvärtom. Det blev en rolig scen som handlade om varför fleece är det bästa, mest logiska, materialet för att hålla lägenheten varmunder rådande elpriser. Min partner insåg min miss, ändrade sin idé (accepterade) och byggde vidare. Scenen blev reparerad.

I impro misslyckas man konstant, men när det görs rätt hinner man inte känna sig misslyckad.